Caroline Wessel

Kära vänner,

Det är med både glädje och sorg jag står här ikväll. Jag hoppas att ni, liksom jag har haft en underhållande och givande stämmodag, och att middagen börjat bra för er. Jag är fantastiskt lycklig över de två år jag suttit som distriktsordförande för Jönköpings Län, men det är också med en känsla av sorg som jag avgår. För ungefär två och ett halvt år sedan påbörjade jag en frihetsresa utan att veta var den skulle landa. Den började med ett medlemskap i Moderata Ungdomsförbundet, och idag tog den tillfälligt slut. Det har varit två otroligt givande, energiska, lyckliga och fantastiska år. Det hade aldrig varit hälften så roligt om jag inte haft en underbar distriktsstyrelse bakom mig, eller ett stort gäng hängivna medlemmar.

Jag ser fram emot nästa år. När vi besöker varenda skola en gång i veckan, när vi ringer till förstagångsväljare, äter två mål om dagen på en pizzeria eller Mc Donalds. När SSU står handfallna mot vår housemusik, godishögar och snygga kampanj t-shirts. När man är så trött på valdagen efter nattaffischeringen att det känns som att man inte orkar ta på sig något fint till valvakan. Jag längtar tills vi står och ser på en storbildstv, håller andan, får höra att Alliansen har vunnit valet och att få skrika ut hur bra Moderata Ungdomsförbundet är!

Det finns ett ordspråk som jag börjat använda allt mer ofta. Jag kom, jag såg, jag segrade. Till alla er som var med 2006, ni vet vad jag talar om. Till er som kommer att hjälpa till att vinna valet 2010, ni kommer att märka vad jag menar.

Moderata Ungdomsförbundet är inte bara någonting du gör, det är någonting du är. Det har blivit en del av mitt liv, och jag hoppas att ni alla någon gång kommer känna likadant.

Tack för förtroendet att leda distriktet framåt under två års tid. Jag önskar er en trevlig kväll.

Idag åker jag upp till Stockholm för att sedan åka vidare till Bryssel imorgon. Alla distriktsordföranden, Moderat Skolungdomansvariga, förbundsstyrelseledamöter samt Rikskommittén ska dit i två dagar för att träffa MUF's favorit europaparlamentariker Gunnar. Var i den belgiska huvudstaden senast i slutet av mars med utbildningen Unga Moderater, så det känns kul att få åka tillbaka redan nu. En vacker dag kanske man själv sitter i Bryssel och verkar för ökad rörlighet och mindre byråkrati.

Det kommer en hel del nya arbetstillfällen till Jönköping. Bland annat ska Elgiganten starta upp sin kundtjänst här, Danish Crown kommer att behöva anställa ett hundratal till sitt nya lager och även Hyundai ska etablera sig. Det är jättekul, men det är inte lätt att handskas med de tusentals personerna som kommer att söka. Det har till och med ryktats om busslaster som ska komma från andra städer. I helgen pratade jag lite med en person som är restaurangägare. Han söker för tillfället en ny servitris, och på en vecka fick han in ungefär 100 ansökningar. 
De hundratals tjänster som ska tillsättas på Danish Crown kommer att sökas av bra många fler personer än så, och själv funderar jag på hur det ska gå till. Vad tror ni om Idol-auditions? Intervjuarna sitter och ber de sökande presentera sig själva och sedan sållas de bort en efter en.

På tal om Idol, här har ni säsongens bästa audition.

När är man svensk? (Intergration)

Bara för man pratar miljö är man inte miljövänlig (Miljö)

Unga diskrimineras på arbetsmarknaden (Arbetsmarknad)

Unga i offentlig sektor (Unga i offentlig sektor)

Instängd i utanförskap (Jämställdhet)

Öppenhet sprider frihet (Internationella)

Har precis satt mig i salen med alla deltagarna på kandidatskolan. Hade en intressant diskussion med personen jag fick skjuts med till Vrigstad. Hon arbetar inom psykiatrivården på ett privatägt boende, och vi pratade bland annat om för och nackdelarna med vården som sker via landstinget. Den känns ofta opersonlig och av vad man kan döma ger den heller inte önskade resultat. Ett av de problem som finns i Sverige är att man ger för korta "straff" när det kommer till att döma psykiskt sjuka människor. Hon förklarade att många som är sjuka inte förstår att de till exempel måste fortsätta med sin medicinering, trots att de mår bättre. Det är inte samma sak som att äta en penicillinkur för att bli av med en halsfluss, du blir inte frisk av att äta medicin mot en psykisk sjukdom men däremot mår du bättre. Om en person avbryter sin medicinering finns det stor risk att denne begår brott igen, eller skadar sig själv. För att undvika det här borde man kunna döma personer till livslång vård, det skulle både gynna personerna själva och samhället.

Vår partiombudsman Stellan Paulsson in action.