EUtankar
Eftersom Karolin (en av lärarna på Unga Moderater) frågade mig i helgen varför jag bloggar så sällan, och jag imorse såg min blogg omnämnas i Jönköpings Posten, kände jag att det var dags att ta tag i skrivandet igen. Inga dåliga ursäkter är tillräckligt bra, och som vanligt handlar det om prioriteringar. De senaste veckorna har varit både lugna och fullspäckade. Vi hade Nationella Kampanjdagen med MUF där det värvades 660 medlemmar - på en dag! Det är helt fantastiskt att vara en del av ett ungdomsförbund med den genomslagskraften. Påsken spenderade jag i Danmark och fick en välbehövlig semester. Trots att snön yrde (?) och solen bara sken en dag, var det inte helt fel att ta långa promenader utmed havet.
Helgen som just passerade spenderades i Bryssel tillsammans med Unga Moderater gänget. För min del var det första gången jag besökte EU-huvudstaden, och man kunde inte sluta häpnas över hur vackra byggnader det finns där. Man kunde heller inte sluta häpnas över hur många människor som måste rymmas i dessa stora byggnader, och vad alla jobbar med. Det besöket som etsade sig fast mest var besöket på Margot Wallströms avdelning, inne på Kommissionen. Visserligen kan det bero på att mannen som talade såg ut som en smalare version av Sunes pappa, eller att bland det första han sa till oss var Jag gör cirka 3000 såna här mottagningar om året. Om jag låter sliten på rösten beror det på att jag redan har tagit emot en grupp idag, och det här tar upp OERHÖRT mycket av min arbetstid. Man känner sig genast så välkommen då. Mannen pratade om hur stor Kommissionens budget vad (ca 1 000 miljarder), om Margot som startade bloggtrenden bland de andra kommisionärerna och att hon säkert hade 100 000 träffar om året. Om året? Det är ungefär vad Blondinbella har på en vecka..
Problemet med EU är att folket känner sig åsidosatta när det kommer till frågorna som berörs. Vi får inte alls samma information som man kan få från Riksdagen, trots att våra förtroendevalda i EUparlamentet otroligt kompententa och sköter sitt arbete utmärkt. Jag ska på en EU-kandidatutbildning i Stockholm i helgen, som är förberedande för de som vill kandidera till parlamentsvalet 2009. Där hoppas jag bland annat få svar på hur vi ska lyckas nå ut bättre till våra väljare. När många (äldre) får höra om min kanditatur blir kommentaren Oh! Vad roligt! En ung och ambitiös tjej som du. Men.. Du förstår väl att du inte har någon chans?. Det skulle nog kunna göra att de flesta tappar lusten, och inte vill engagera sig mer. När man gång på gång får höra hur ung man är, och framförallt att man är tjej. Men, vet ni vad? Det finns ingenting som sporrar mig lika mycket. Jag inser själv att konkurrensen om EUparlamentsplatserna är väldigt hård. Och jag inser även att mina chanser att komma in är väldigt små. Men, det handlar alltid om att försöka. Jag och en MUFkollega kom igår på ett uttryck som är värt att tänka på; Man ska alltid sikta mot stjärnorna, för även om du bara kommer till månen har du ändå kommit väldigt långt.
Helgen som just passerade spenderades i Bryssel tillsammans med Unga Moderater gänget. För min del var det första gången jag besökte EU-huvudstaden, och man kunde inte sluta häpnas över hur vackra byggnader det finns där. Man kunde heller inte sluta häpnas över hur många människor som måste rymmas i dessa stora byggnader, och vad alla jobbar med. Det besöket som etsade sig fast mest var besöket på Margot Wallströms avdelning, inne på Kommissionen. Visserligen kan det bero på att mannen som talade såg ut som en smalare version av Sunes pappa, eller att bland det första han sa till oss var Jag gör cirka 3000 såna här mottagningar om året. Om jag låter sliten på rösten beror det på att jag redan har tagit emot en grupp idag, och det här tar upp OERHÖRT mycket av min arbetstid. Man känner sig genast så välkommen då. Mannen pratade om hur stor Kommissionens budget vad (ca 1 000 miljarder), om Margot som startade bloggtrenden bland de andra kommisionärerna och att hon säkert hade 100 000 träffar om året. Om året? Det är ungefär vad Blondinbella har på en vecka..
Problemet med EU är att folket känner sig åsidosatta när det kommer till frågorna som berörs. Vi får inte alls samma information som man kan få från Riksdagen, trots att våra förtroendevalda i EUparlamentet otroligt kompententa och sköter sitt arbete utmärkt. Jag ska på en EU-kandidatutbildning i Stockholm i helgen, som är förberedande för de som vill kandidera till parlamentsvalet 2009. Där hoppas jag bland annat få svar på hur vi ska lyckas nå ut bättre till våra väljare. När många (äldre) får höra om min kanditatur blir kommentaren Oh! Vad roligt! En ung och ambitiös tjej som du. Men.. Du förstår väl att du inte har någon chans?. Det skulle nog kunna göra att de flesta tappar lusten, och inte vill engagera sig mer. När man gång på gång får höra hur ung man är, och framförallt att man är tjej. Men, vet ni vad? Det finns ingenting som sporrar mig lika mycket. Jag inser själv att konkurrensen om EUparlamentsplatserna är väldigt hård. Och jag inser även att mina chanser att komma in är väldigt små. Men, det handlar alltid om att försöka. Jag och en MUFkollega kom igår på ett uttryck som är värt att tänka på; Man ska alltid sikta mot stjärnorna, för även om du bara kommer till månen har du ändå kommit väldigt långt.
Kommentarer
Postat av: Stina
Kul att läsa din blogg om EU-tankar, har du träffat Statsministern?
Postat av: Stina
Intressant blogg om dina Eu-tankar,hur många kostym nissar finns det i Bryssel? Bilden på byggnaden verkar vara enortm stor! Var du inne i parlamentet?
Postat av: Linda
Kul att du kommit igång med bloggandet igen! Keept up the great work! Du kommer att nå stjärnorna! Kram
Postat av: Caroline
Stina: Tack, roligt att du tycker om bloggen. Jag har träffat statsministern vid ett antal tillfällen, han är trevlig! Vi var inne i Parlamentet, men även i Kommissionen. Mycket intressanta byggnader, åk dit om du har möjlighet :)
Linda: I'll do my best :) Kram
Trackback