Fördomar och nytänkande (?).
Idag upptäckte jag verkligen att mina fördomar inte bara är fördomar när det kommer till vissa personer, deras politiska inriktning och sättet tro sig veta bäst. På miljö och rättvisekunskapen började en kille käfta mig med om vilket parti jag tillhör och varför. Han kunde inte ta att jag var moderat, bara för att jag inte hade x antal miljoner på banken. För enligt honom var det så moderaterna var, och om inte jag tillhörde den skaran var det inte accepterbart att jag tillhörde partiet. När han sedan hade muttrat färdigt om överklassen sa han att allt vår politik handlar om är klasskillnader. Han tyckte att skolan skulle ha två olika betyg (godkänt och icke godkänt), att skolorna skulle finansieras av högre skatter (eftersom friskolor bara handlade om vinstdrivning) samt att man hellre skulle gå på sociala kunskaper vid intagningen på läkarlinjen än betygen. Jag vet inte riktigt vad han anser är klasskillnader, men att alla ska ses som en kollektiv massa i skolan utan en chans till individuell hjälp, högre skatter för att man inte vill ge någon chans till andra än kommunala skolor samt att man ska sålla bort personer vid intagningen till läkarlinjen på grund av deras sociala kompetens, tycker jag låter rätt klassuppdelande. Alla barn och ungdomar är inte lika, och två olika betyg är knappast tillräckligt för att man ska kunna få en rättvis bedömning. Högre skatter för att man inte vill tro på privata aktörer, låter det verkligen modernt? Höga skatter är något av det mest orättvisa som finns. Och nej, jag tror inte att man måste kunna underhålla en publik för att man ska kunna bli läkare. Jag vill ha en diagnos och förslag till hur man ska bli bättre när jag går till läkaren, inte en halvtimmas social underhållning.
